Påskfunderingar

Veckan som föregår påskhelgen går under benämningen ”Stilla veckan”. Under denna tid bör man enligt religiösa traditioner försöka leva ett stillsamt liv med utrymme för djupa funderingar. Det var därför jag som vanligt gjorde ett tappert försök till en ”Stilla vecka” hemma i Piteå.

– Varför ligger du, har du fått tillbaka influensan? sa hustrun till mig i måndags när hon fann mig djupt tänkande med en påse mikropopcorn i soffan framför TV:n.

– Lugn, bara lugn. Jag har just inlett ”Stilla veckan”, förkunnade jag med den sakralaste stämma jag kunde frambringa. Att verka sakral när man ligger och ser friidrott på TV är jättesvårt.

– Skönt, då är du ungefär som vanligt då. Sen försvann hon muntert in i köket med några korsordstidningar i handen.

Det har blivit lite konstigt med nutidens påskfirande. Jag undrar vad Jesus skulle ha sagt om han visste att vi skulle fira hans korsfästning genom att köra skoter i fjällen, måla påskägg och äta påskskinka. Eller som en yngre man här i Piteå uttryckte sin syn på påskfirandet:

– Tack Judas för påsklovet!

Och visst finns det en viss sanning i det påståendet tänkte jag.

Jesus offrades för några futtiga silverpenningars skull. Anledningen till detta var att han på grund av sin godhet hade blivit en farlig och suspekt figur. Lärjungen Judas som tydligen hade lika låg lön som en offentligt anställd, passade på att dryga ut sin hushållskassa genom att svara på frågan: Vem är Jesus? Genom detta simpla sätt blev han världshistoriens förste man att klara kvalfrågan i frågesporten: Vems död ska vi använda för att fixa en längre helg? Ungefär så föddes kanske påsken?

När det gäller mitt eget sätt att fira påsken så gjorde jag det alltid förr i mitt barndomshem i byn Baktsjaur tillsammans med min familj och nära släktingar. Innan vi sålde hemgården så åkte vi alltid dit för att städa upp huset och förbereda påskfirandet. I den rödmålade lilla stugan där jag vuxit upp dyker alltid många roliga minnen upp så fort jag öppnar ytterdörren och kliver in. Senaste gången så hann jag bara komma in i köket innan jag erfor en tidigare påskhändelse från förr. Ett brännmärke på köksgolvet fick mig att minnas.

Det var tidigt 60-tal och jag var då bara sex år gammal. Jag hade fascinerats av alla bilder på påskkärringar som åkte till Blåkulla på en kvast. Hur än jag själv försökte susa iväg på mammas kvast så lyckades jag inte ens att lyfta. Jag sprang förtvivlat runt med kvasten mellan benen och väntade på det stora lyftet, men ingenting hände. Då tittade jag återigen på bilden av den kvaståkande häxan. Plötsligt förstod jag att elden från hennes kvast var lösningen på startproblemen. Jag behövde bara lite eld. Snabbt stoppade jag in kvasten i köksspisens lågor. Inom några sekunder stod jag i startställning på köksgolvet medan kvasten brann mellan mina ben. Flygningen avbröts innan jag ens hunnit taxa ut. Hindret bestod i min skrikande mor. Jag fick avge ett heligt löfte om att aldrig mera återuppta kvastflygningar till Blåkulla

Samma påskhelg drabbades min far av en annan av mina idéer. Då handlade det om matlagning och att jag ville sköta kryddningen. Efter att ha blivit nonchalerad lämnades jag för en kort stund ensam vid kastrullen på spisen. Jag förstod att detta tillfälle inte skulle återkomma så jag letade febrilt efter första bästa krydda för att förhöja smaken på den makaronvälling som mor så noga förberett åt min hungrige far. Jag fann ingen kryddburk utan greppade i stället snabbt det enda som jag hittade i köket. Tyvärr var det ett tvättmedelspaket av märket Surf. Efter en snabbdosering i kastrullen sprang jag undan för att lyssna på när min hungrige far skulle göra heder åt anrättningen.

– Men va fan smakar det av makaronvällingen? Faderns rop ekade högt i huset denna påskafton. Han såg jätterolig ut när hans prat blandades med bubblor. Tala om pratbubblor! Han förstod att jag hade någonting med detta att göra, men eftersom han var en mycket snäll människa så nöjde han sig med en löddrande kommentar:

– Gå på ditt rum och läs Gud-som-haver, i två timmar!

Under denna påsk ska jag försöka komma ihåg fler märken från min barndom, det finns åtskilliga…

GLAD PÅSK!